Musik vid stranden

Leave a Reply Cancel reply

Den unge filmälskaren Isak omkommer vid en brand i ett projektorrum på en biograf. Var det en olycka – eller var det hans sambo Manda som dödade honom? Hon vet inte själv, minns inte. Hon är i chock. När polisen konfronterar henne kan hon inte ge ett ärligt svar.
Det är upptakten till Boris Zetterlunds roman om film, 1950-tal och patriarkala maktordningar. Isak var våldsam. Manda hatade honom. Och som statist vid inspelningen av filmen ”Ansiktet” upplever hon manlig despoti av ett annat slag.
Vem vill inte bli upptäckt av Ingmar Bergman? När Manda kallas till ett samtal med honom börjar hon hoppas. Men samtalet mynnar ut i ett övergrepp, om än inte alls fysiskt. Det finns andra sätt för män med makt att sätta sig på kvinnor. Samtidigt fruktar hon att polisutredningen kring Isaks död ska stoppa henne från att börja på scenskolan i Malmö, dit hon just antagits. Hon är 25 år. För att försörja sig städar hon trappor i Stockholm.
Författaren håller balansen fint i sin gestaltning av en ung kvinna på slak lina mellan framgång och katastrof.
Oklarheterna kring Isaks död skapar spänning, men Zetterlund har också ett stämningsskapande språk. Känslan växer fram av en plats och en tid där kvinnor är villebråd.
Mandas erotiska livsaptit stäcks av en ständig befogad vaksamhet. Trappstädningens mödor skildras med fulländning …
Karaktärerna omkring Manda engagerar också. Poliskommissarie Larsson är mer än bara ännu en pappdocka till snut i en bok, och regissören Ingmar Bergman skymtar fram som en helt vanlig dryg man. Zetterlund varken romantiserar eller demoniserar honom, eller filmarbetet generellt.
Att göra film är ett jobb. Saker måste klaffa. I bästa fall skapas världar.
Så, enskilda skavanker i Zetterlunds bok kan förlåtas, eftersom den ändå
har ett driv som drar mig med. Jag tycker om den, och jag tycker om Manda – en ung kvinna med skarp iakttagelseförmåga och en sorglig bakgrund, som mot alla odds kämpar för att bli den hon vill vara. (Maria Küchen, litteraturkritiker på Kultursidan, Sydsvenska Dagbladet, 29/5 2025)

Läsvärd roman om klass, kön och relationsvåld. Romanens icke-linjära narrativ är kongenialt då det leder tankarna till filmen, närmare bestämt den franska nya vågens berättande. Zetterlund har åstadkommit en riktig bladvändare. Zetterlunds språkhantering är dessutom superb. Det är omöjligt att inte bli djupt berörd av Mandas öde. Det märks att han har gjort sin research då han bjuder på en trovärdig skildring av denna miljö under folkhemsperioden. Den som enbart är ute efter njutbar eskapism gör rätt i att välja en annan bok då denna roman uppehåller sig vid brännande frågor om klass, kön och våld i nära relationer.” (Erik Bovin om Statisten i kulturmagasinet Opulens 12 juni 2025 )

Stockholm på sextiotalet. Manda Brenner är städerska med filmdrömmar och diverse statistjobb. Nu verkar det lossna: hon har kommit in på scenskolan i Malmö och Ingmar Bergman har frågat efter henne på nuvarande statistjobbet (Ansiktet). Synd bara att sambon Isak just dött i en brand och polisen misstänker Manda. Boken börjar med ett polisförhör. Manda nekar och nekar, samtidigt som hon spinner en hel historia i huvudet om hur kommissarien är gift men vänstrat med assistenten. I första kapitlet tyckte jag det kändes lite skumt, men sen kom jag in i handlingen och in i Mandas psyke. Manda har skrivit en hyllad roman en gång, men sen dog författarkarriären innan den ens riktigt börjat. Nu är det skådespeleri som gäller. Men konstnär, av ett eller annat slag, har hon varit hela tiden. Berättar konstant olika historier för sig själv. Vi följer Manda på jobb och fritid medan hon säger adjö till olika Stockholmskompisar, tänker på det förflutna, och funderar över om hon egentligen dödade sambon eller inte. Han misshandlade henne allt värre. Hon TÄNKTE att hon skulle anmäla honom till polisen ”om det blir värre” men det blev aldrig av. Sen insåg hon att hon hade chansen att begå det perfekta mordet. Men gjorde hon det, eller var det en olycka? Har hon ljugit eller talat sanning för polisen? Manda kan vara nog så smart, realistisk och jordnära. Men hon har också regelbundna visioner - eller är det rakt av hallucinationer? - av sin döda syster och nu även sambon. (Hon funderar på om det här är normalt men inget folk brukar prata om, eller om det är nåt fel på henne.) Och med sambons död har hon verkligen minnesproblem. Först själva traumat och sen polisförhören ovanpå gör henne seriöst osäker. När poliskommissarien dyker upp på de mest oväntade ställen för att fortsätta förhöret får man nästan en lite (mar)drömlik, Kafka-artad känsla. Det här är ingen typisk deckare med rak handling och tydlig upplösning. Jag experimenterar lite med att kalla en del böcker ”psykodrama” - det är en genrebeteckning jag tycker borde finnas - och det passar Statisten. Handlingen svajar sakta fram och tillbaka, men boken igenom lär vi känna Manda allt bättre och det är en fascinerande bekantskap. Hon började med ett alltmer intensivt dagdrömmande som barn, som en strategi för att hantera jobbigheter, men tappade liksom kontrollen med tiden. Lillasysters spöke blev självgående. I händerna på en sämre och klyschigare författare hade hon kunnat bli nån sorts uttjatad Harley Quinn-typ, snygg, sexig, konstnärlig, galen, runtknullande och bisexuell, men nu blir hon en riktig människa som åtminstone jag själv väldigt lätt identifierar mig med. En SYMPATISK och ofta sjysst människa, även fast hon kanske är lite galen och eventuellt dödade sambon. (Sofia Jeppssson, Docent i filosofi och författare)

I en tid då det blivit allt viktigare att kunna placera in skönlitteratur i fack som t.ex. deckare, historiska romaner, feelgood etc, är det ibland befriande att läsa en roman som inte låter sig begränsas av en etikett. Boris Zetterlunds ”Statisten” är en sådan roman även om den innehåller en deckargåta och utspelar sig i mitten av förra seklet. Huvudperson och bokens ”jag” är Manda Brenner, en ung kvinna som städar trappor, är statist i en kommande Ingmar Bergman-film och drömmer om att bli en stor skådespelerska. När vi möter henne har hon precis kommit in på scenskolan i Malmö – problemet är ”bara” att hon även sitter i förhör hos polisen, misstänkt för att orsakat sin pojkväns död i en våldsam brand. Under några få dygn rullas Mandas hela liv upp inför läsarens ögon, från barndomen till nuet; ett liv, en tillvaro och en tid där även de samhällsvillkor som Manda lever under framträder med förödande tydlighet. Inte minst måste hon, liksom de andra kvinnorna i boken, kämpa mot och förhålla sig till den utsatthet och den kvinnosyn som tar sig uttryck i allt från våld i relationer, sexuella trakasserier och/eller begränsningar och osynliggörande i yrkessammanhang. Detta är ett tema som genomsyrar hela romanen utan att för den skull göra den tung och ensidig. Här finns även plats för livsglädje och lust, vänskap och varietéer, plötsliga oförutsägbarheter och en och annan dråplighet. Berättelsen målas i olika toner, bildspråket är välfunnet och persongalleriet rikt och mångfacetterat. Författaren har en imponerande förmåga att – ibland bara genom små detaljer - göra personerna levande oavsett om det gäller en bifigur som passerar förbi eller Manda själv, hon som är så mycket mer och annat än bara en tyst statist i livet och på scenen. Att Boris Zetterlund kan sin filmhistoria märks för övrigt i en del partier i boken där läsaren bjuds på både ”namedropping”, citat, tekniska finesser och kuriosa i ämnet. Dock vore det både synd och missvisande om ”Statisten” på grundval av detta fastnade på ”böcker som handlar om film-hyllan”. Romanen är större än så vilket gör att den, menar jag, skulle ha fungerat lika bra även om miljön och Mandas dröm handlat om någonting helt annat än filmbranschen. ”Statisten” är en allmängiltig roman om livet, döden och kärleken, om kön och klass och människors egen kraft. En kraft som finns inuti Manda och som gör henne till en överlevare. (Solveig Olsson-Hultgren, litteraturvetare och författare)

Slow reading. Eftertänksamhetens stilla glädje och mysteriers tysta bearbetning. Boken jag läst just så, interfolierade av andra mer lättglidande läsobjekt, heter ”Statisten” av Boris Zetterlund. Manda arbetar som städare och som statist i Filmstaden studio i Råsunda. Hennes dilemman i en manligt definierad värld är också en skicklig beskrivning av könsförtryck, mäns bristande impulskontroll och alla kvinnors kamp för rätten till sitt eget liv. Det är inte mysteriet om vem mördaren är som suger och kittlar. Den inre dialog som gestaltar skeendet, tankarna som föregår handlingen, föds som repliker i dialogen, som bearbetar upplevelsen, som väger mellan känsla och förnuft, och som - litterärt intressant - nuddar vid den magiska realismens uttryck. Bit efter bit i pusslet läggs men delarna skaver, något stämmer inte, och när Manda råkar höra berättelsen från Madeira måste pusslet läggas om. Jag tror minsann att jag redan längtar efter fortsättningen. (Uno Nilsson, fd Bibliotekarie)

Jag tycker om hur Statisten fångar både tidens anda och passionen för film och musik. Men det är också huvudpersonen Manda som bär berättelsen. Manda har en sällsynt förmåga att verkligen se människor. Hon visar omtanke och värme, särskilt mot dem som samhället gärna vänder bort blicken från. Samtidigt är hon själv osäker, med låg självkänsla, nästan osynlig i det vardagliga, förutom när hon står på scenen. Där blir hon någon. Genom Mandas ögon skildras också kvinnors begränsade utrymme, både i samhället och inom filmvärlden, där de förväntas vara vackra, behagliga och passa in i manliga geniers berättelser. Manda kämpar för sin dröm, trots motgångar, sorg och ibland felsteg och det får hennes kamp att kännas både äkta och nära. Boris skriver med ett filmiskt språk som bär på mycket mellan raderna. Barndomens smärta, vuxenvärldens tystnad och Mandas driv vävs in i en berättelse där 50-talet blir levande. Jag ser miljöerna framför mig, hör musiken och känner tidsandan. (Bokbloggen Bokluckan, hela texten https://www.bokluckan.se/tag/boris-zetterlund/)

Boris Zetterlunds nya, välkomponerade roman Statisten (Lindelöws) är ett inträngande porträtt av den blivande skådespelerskan Manda Brenner – på väg till scenskolan i Malmö. Men det handlar framför allt om en ung kvinnas utsatta belägenhet i showbiz, om 1950-talets könsroller och om hur en obemedlad person ska kunna skapa sig frihet. Intrigen drivs dessutom av en dödlig biografbrand där man söker en gärningsperson ... Romanen är på ytan en hyllning till filmens världar och genrer, men på djupet ett ingående porträtt av en ung kvinnas existentiella utmaningar och hennes sökande efter en riktig roll i sitt liv. Läs den! (Theresa Benér, teaterkritiker och arbetar med bokhandeln Bokvärlden i Malmö)

Boken utspelar sig i utpräglad Stockholmsmiljö med detaljerad miljöbeskrivning där en imponerande research synliggörs hela boken igenom. Boken är välskriven och filmisk i sin karaktär och manar fram bilder och metaforer som väl speglar både dåtid-nutid-framtid i sceniska gestaltningar växlande mellan minnen, tankar och drömmar. Samtidigt bär Manda på traumatiska minnen från våld i en nära relation och försöker bena ut hur relationen smärtsamt utvecklades från välfungerande till våldsam. Berättelsen drivs spännande framåt och relationen med Isak får plötsligt en oväntad vändning med en biograf som står i brand och Isak förolyckas. Men vem var den skyldiga? "Statisten" är väl värd sin läsning både för det goda språket och inte minst för att boken i högsta grad bär på en intressant och spännande berättelse som hela tiden drivs framåt av de något udda karaktärernas olika levnadsöden och oväntade förvecklingar. (Åsa Leijon, artist och litteraturvetare)

"Den yttre handlingen rör Vilhelms resa till Trieste för att lämna över några filmrullar. Hans unga livs äventyr. Vilhelm Lindgren är en så väl utmejslad oskuld att man gång på gång vill utbrista, ”men lille Putte inte ska du väl…?” Vilhelm hänger kvar långt efter det att boken är slut. Samma sympati får inte Simone, men bokens porträtt är allt igenom mångfacetterade och målade i klara färger. De får liv. I Stumt ljus blänker kunskaperna över ett stort spektrum, liksom de glittrande metaforer han berikar sin text med och de blinkningar han kryddat med som säkert undgår många (…fler än mig). Boris Zetterlund sätter läsaren i 1912 års stämning med så lätt hand och utan överdriven kostymbalsmaskerad att det bara är det moderna språket som avslöjar att inte romanen skrevs för hundra år sedan. "Stumt ljus blev en läsupplevelse genom filmens barndom från Kristianstad till Trieste och tillbaka igen. Till och med Kaffatorp är nämnt i den här romanen som saknar varken mord eller erotik." (Per Erik Tell här: https://osterlenweb.wordpress.com/2026/09/07/pa-ett-nattag-till-trieste/ )

“Redan tidigt i berättelsen blev det tydligt för mig att författaren lagt ner mycket tid på en omfattande research och det uppskattar jag. Jag tycker mycket om film och har alltid gillat att gå på bio, men mina kunskaper om filmens värld för över hundra år sedan är minst sagt begränsade så därför värdesätter jag att Boris delar med sig av sina djupa kunskaper på ett sätt som gör att det blir intressant för mig att läsa. Jag känner mig aldrig utanför, utan tvärtom inbjuden och välkommen till stumfilmens magiska värld." ” Stumt ljus rekommenderas varmt till alla vuxna läsare som gillar att bli både underhållna och allmänbildade, men kanske lite extra till vana läsare som tycker att det ges ut för mycket mellanmjölksböcker, som påminner alltför mycket om varandra, och som längtar efter något som sticker ut i mängden. Den här boken är jag säker på att ni kommer att gripas av och minnas långt efter det att den sista sidan är utläst.” Omdöme från Joanna Bergqvist, redaktör och författare.

De olika karaktärernas berättelser flätas samman till en målande beskrivning som utspelar sig under filmens tidiga historia. Vi får följa med till både Frankrike och Italien och får genom författarens gedigna kunskap insyn i filmens historia.
Textens bitvis imponerande vindlingar ger utrymme till eftertanke. Medryckande, när man kommit in i historien vill man inte släppa boken.
Rekommenderas varmt, väl värd att läsa! (Catharina Isberg, bibliotekschef, på Goodreads om Stumt ljus)

“… är överhuvudtaget ambitiöst och i många stycken en njutning att läsa på grund av just det. Författaren hanterar olika kunskaper om det beskrivna tidsavsnittet med till synes lätt hand och låter inte researchuppgifter komma i vägen för narrativet. Som tidsmarkörer passerar disparata element som paret Zoéga, kafferostare och uppfinnare av Mollbergs blandning, politiska poeter a la mode som Gabriele D‘Annunzio och Victor Arendorff, libertinen Oscar Wilde, epikern Leo Tolstoj. Olympiska spelen går av stapeln i Stockholm 1912 och på den europeiska idéarenan ser vi futurismen, anarkismen och den mognande arbetarrörelsens revolutionära och reformerta grenar. Det ger djup och klang åt manuset. En styrka är också fint återgivna exteriörer från Stockholm och även Malmö, där tidstypiska drag bland människor, byggnader och transporter framkommer. Det skymtar ett spefullt klassmedvetande hos Vilhelm när han reflekterar över vad fångarna som sitter på det otrivsamma Malmöhus tycker om att förvaras på samma slott som tidigare hyst kungligheter. Det är välskrivet och engagerande.” (Bedömning av Stumt ljus inför förlagsutgivning)

.".. som historiker älskar jag hur Boris Zetterlund på ett elegant sätt får in Strindberg, Storstrejken, Titanic etc i berättelsen, liksom detaljer som Halda i Svängsta (är född och uppvuxen ca en halvmil därifrån ...) och tavlan i Esters lägenhet - vetgirig som jag är googlade jag ju så klart och vet numera allt om Nils Forsberg och bakgrunden till motivet. Vad gäller "filmbiten" så kan/kunde jag inte så mycket mer än vissa kända namn trots att jag faktiskt läst lite filmvetenskap på universitetet en gång i tiden (minns mest att vi fick se Pansarkryssaren Potemkin och besöka Sv. Filminstitutet) så där fick jag lära mig lite till, plus att författaren gav sina läsare en "deckargåta", eller två, plus en twist på slutet. Och vad gäller själva handlingen i boken så hade jag till att börja med lite svårt att komma in i den men författaren och boken fick mig när Vilhelm började sin tågresa, där hände det något! Sammanfattningsvis tycker jag personligen att bokens stora styrka är som tidsdokument och skildrandet av miljöerna och så har Boris Zetterlund ett språk som är väldigt njutbart (kommer att sno ord som "underluggsleende") plus att jag alltid blir glad när kvinnliga karaktärer skildras som subjekt och får sin plats i ett historiskt skeende. Kort sagt, jag uppskattade boken och hoppas den kan få läsare att hitta den även om deras största intresse kanske inte är film utan "bara" en annorlunda och läsvärd bok i en spännande historisk tid/miljö."
(Omdöme om "Stumt ljus" från författaren och numera fd recensenten Solveig Olsson-Hultgren)

"Läsaren möter självmedvetna kvinnor och blåögda män, men det som lyfter berättelsen är stämningen som uppstår på denna tidsresa. De väl beskrivna miljöerna och upplägget med påhittade i kombination med verkliga karaktärer ger trovärdighet. Det är en upplevelse att läsa romanen och få kunskap om filmpionjärernas vardag i Europa under tiden före första världskriget.
Det ligger nära till hands att fundera över hur huvudpersonernas handlingar skulle ha påverkats om de 1912 hade vetat vad historien hade i bagaget? ... Jag kan verkligen rekommendera "Stumt ljus" till er som är sugna på en stämningsfull Europaresa utöver det vanliga." (Irene Kolare, bokbloggare, författare och fil dr)

“…Vilhelm söker sig till denna nya värld (filmen) . Utifrån sin enkla bakgrund får han en position som assistent. Där träffar han tidens viktiga personer i filmens värld. Regissörer, fotografer, scenografer, skådespelare, och författare passerar revy. På grund av sina kunskaper i italienska får han ett viktigt uppdrag där han reser genom Europa, blir olyckligt förälskad, förförd, bestulen, hotad, slagen och olycksdrabbad. Parallellt berättas en historia om Simone som även hon råkar ut för förfärliga händelser …Romanen är bra… och är effektivt berättad … ” (Samuel Herthelius, Btjhäfte 21/2021 om Stumt ljus).

Det är början på förra seklet och filmindustrin befinner sig i sin linda och mitt i allt detta befinner sig den unge Vilhelm som fått jobb på ett av filmbolagen. Genom hans ögon får vi uppleva filminspelningar och vad som egentligen pågår bakom kulisserna. Han visar oss en förgången värld med vackra, spännande omgivningar och intressanta människor (goda såväl som onda) som lever i och omkring den nya och lukrativa branschen film. För mig är det här en helt ny värld och jag uppslukas av Vilhelms berättelser och upplevelser. Hans resa genom Europa till staden Trieste blir till ett riktigt äventyr och även kanske ett litet mandomsprov för unge Vilhelm som får uppleva en del av livet som han aldrig ens kunnat föreställa sig. Ungdomlig naivitet möter stora spännande världen och det blir en lite slingrande väg för att ta sig upp på fötter som jag ivrigt följer. En av de människor Vilhelm möter under sin resa är den väldigt speciella kvinnan Simone, som även hon har en bakgrund inom filmen. Mötet med henne kommer prägla den unge Vilhelm och deras vägar kommer att korsas mer än en gång och kommer får otroliga konsekvenser för Vilhelm och Simone. Stumt ljus är en stillsam men fängslande och målande berättelse om en värld och tid som jag inte alls kände till men som jag nu fått lite mer kunskap om. (Biulas Books)