Vårregn

Vårregn

Från scenen larmar en de fåfänga drömmarnas happyhourorkester
Sångerna glider utför, som om de skämdes, gamlalövgula tapeter
I ölskummet landar tröttslitna riff och blöta sovrumsrefrängers rester
Det är mest du och ännu mer jag, en loj skugga av dekadansens poeter

För sent för hippie för tidig för hipster, ett naturmysteriets barn
Inte erövringens sötma, det han söker nu är kärlekens trolska rus
Ångrar inget, inget är taget, inget förlorat, i förförelsernas kvarn
Vet att en speleman som felar är blott en ögonblickets sinkadus

Hon lyssnar inte längre, kanske, kanske vet hon ännu inte varför
Snurrar på ölglasunderlägget som vore det en livets vändpunkt
I glaset som är nästan tomt skönjs anden som önskningar levandegör
Hon har levt men inte alla pilar har lämnat, livet är porlande ungt

Från scenen larmar en de fåfänga drömmarnas happyhourorkester
Sångerna glider utför, som om de skämdes, gammaltvinfläckiga tapeter
I ölskummet landar tröttslitna riff och blöta sovrumsrefrängers rester
Det är mest du och ännu mer jag, en loj skugga av Malmöligans
poeter

Han lyssnar inte längre, kanske, kanske vet han ännu inte varför
De spelar entonigt fegt och fel och stulet ackordsvidrigt rappt
Det stör honom inte, som annars, nu vill han ha det som berör
Tänker det att nå fram och in inte får förmedlas slarvigt och
slappt

Det är ännu en kväll, ännu en kväll, men hon är inte desperat
Hon är mer kvinna än vad vissa har förstått och velat ha henne till
Hon är mer människa än vad som begrips av babianers konglomerat
Hennes leende lämnar ett vackert anlete, omfamnar den hon vill

Från scenen larmar en de fåfänga drömmarnas happyhourorkester
Sångerna glider utför, som om de skämdes, de dåliga samvetenas tapeter
I ölskummet landar tröttslitna riff och blöta sovrumsrefrängers rester
Det är mest du och ännu mer jag, en loj skugga av San Franciscos poeter

Hennes ansikte som en ängels i trottoarens svartblanka vårregnsspegel
Han lyfter inte blicken, inte ännu, det är andlöshetens korta livsrymd
I vankelmodets tidur dansar de röda och hornförsedda, välj nej, välj fel
Men säg ja, säg ja till morgonstundens rodnad, vacker och älskogsskymd

Hans blick har hon fångat, händerna leder ömt hennes cykel… kanske
Inte ännu men snart vill hon ge och ta, kärlekens viljeoffer och rymd
Regnet, sommarljuset, höstfärgerna, vintersnön har gjort sitt, det kan ske
Att säga ja, säga ja till morgonstundens rodnad, vacker och älskogsskymd

Från scenen larmade en de fåfänga drömmarnas happyhourorkester
Sångerna gled utför, som om de skämdes, de möjliga löftenas tapeter