Solen strimlar skuggan

 

solen strimlar skuggan
vilande på en parkbänk i Malmö
bruno k öijer, jag och annabel lee

roffar åt oss av stunden
medan kanalen gömmer
det uppenbara och det minnesvärda
skjuter den döda vintern
det omöjliga och det intetgjorda
framför oss i en barnvagn av förtröstan

vänd ansiktet uppåt
en slick i ett öra är stort nu

vad är det i en poets rymd,
en soldats gömsle,
en finansmans nedersta rad,
den älskades drömmar

ingen vill skåda någon annan
i ensam hädanfärd
säger de försåtligt modiga
i rad efter rad av krumbuktande koketteri
i den sal där vi bugar och bugar
tills vi slår kullerbyttor

nej, vänd ansiktet uppåt
roffa åt dig av stunden
en slick i ett öra är stort nu

solen strimlar skuggan
vilande på en parkbänk i Malmö

/ Boris Zetterlund

%d bloggers like this: