Harsyreblomman svävar när ljuset gryr
Plockar, pockar inte, det räcker ändå
Stövelkliv, ett leende, lite kiv
Källan byter riktning och svaret likaså
Någon därute spelar en rosa elektrisk blues
Det uppenbara dansar med det förlorade
Vara där ingen annan är, Sartre, Camus, Kerouac
Det räcker inte, det lockar hårt
Förnedrad upphöjelse, sött vin och nedgångstjack
Några därute dansar vinglig rosa elektrisk blues
En femme fatale, från en film noir
Grå ögon flämtar inte, han lyssnar och hör
Dansen bultar, till trottoarens ände
Inte lusten bara viljan är skör
Någon därute gnider en rosa elektrisk blues
Ringklockan ljuder svartsjukans nesa
Stirrar på dörrkarmens bruna nyans
– Tiden är fåfäng, ledan större –
Som blandas med skrattet, som inte är hans
Någonstans därute rasslar en rosa elektrisk blues
I spegeln hänger spottet, eländet tog i hand
Vägen bestämde färden, när steg han på?
Petar i sina kläder, rafsar i sitt glas
Stoltheten skramlar tunt, missmodet reser sig för att gå
Någon därute visslar en tung rosa elektrisk blues
Det finns alltid en början förbi någontings slut
Ett förfluget ord, en bugande pil
En dansande räv, ett svepande tyg
I sitt förakt han slår in en kil
Tar gitarren, lirar en yster rosa elektrisk blues
/ Boris U Zetterlund
Boris Zetterlund 