Mästarmöte

Sätter mig i fikarummet. Som vanligt när jag ser mig om är där inga andra kvinnor. Vi är inte många. En till på ekonomi och hon är sjuk idag. Ibland blir det lite förläget bland grabbarna men idag går de på, markerar knappt att jag är med. Bränner mig nästan. Gott kaffe. Match? Pelle har inte sagt något. Hade han ju gjort om det var hemmamatch. Nej, internationellt. München mot Milan. Någon toppspelare skadad. Blir alltid lite förundrad över vilken lagkännedom vissa tycks ha. Özil, som gick till Madrid, säger någon, de skulle haft kvar Özil. Det hade gett fler möjligheter på mittfältet. Företaget skulle haft kvar Zladko tänker jag. Charmerande effektiv sa han själv. Kanske också Özil är. Charmerande effektiv. Jag sa det sista högt och det blev tyst, tills någon ” Ja just det, Zladko”.  Lite skratt och diskussionen vände in på möjliga nyförvärv till stadens stolthet. Jag hade varit lite varm på Zladko, men han var gift och sedan hittade jag Pelle. Lite yngre, kunde man alltid skoja om, skön. Härlig, nära till skratt Kanske, kanske inte den man jag skall ha barn med, det får komma sedan.

Jag går tillbaka och stänger datorn. Tar ett par timmar ledigt, ut på stan. Vi firar två år och jag har inte hunnit köpa något. Strövar lite upp och ner först men bestämmer mig sedan rätt fort. Väldigt sköna handskar i hjortskinn. Han kommer att gilla dem. Dessutom hade jag redan köpt en box med Alabamasoul, Fame Studios, till honom. Pelle vill säkert ha ännu fler presenter. Sprallig i sådana lägen. Handskar och soul, blir bra. Förresten kan jag alltid säga att han har mig. Som Zlatan. Har precis läst boken, ett år efter alla andra, och den var riktigt underhållande. Blev lite förvirrad och oförstående av avsnittet om där mamman slår honom för att han slagit sig. Tog upp det på jobb och då sa någon att han läst precis samma sak i en novellsamling av någon Malmöförfattare från gamla Jugoslavien, eller Kroatien eller hur det nu var. The balkan way, de är inte kloka därnere, skrattade han. Det är konstigt, föräldrar som slår sina barn för att de varit oförsiktiga och slagit sig.

Går in i musikaffären för att hälsa på Lian i kaféet när Kenneth – ägaren – tar tag i mig och nästan kör ut mig igen. Han har en utställning av flower power rockaffischer över gatan på Form Design som jag bara måste se. Jag är för ung för flower power försöker jag och han ger mig blicken. Kom igen, det är så fräckt, du kommer att gilla dem. Det gör jag, det är något starkt livsbejakande över de vackra affischerna. Kanske kan man inte kalla konstnärlighet sensuell, men det ligger nära affischernas uttryck med varma färger och sirliga linjer. Håriga män och drömska kvinnor. Fantastiska namn, Grateful Dead och The Electric Prunes.

Det doftar vitlök, gott. Pelle är redan igång med förberedelserna till maten. Har du redan handlat, ska vi redan äta frågar jag. Nej, nej det tar en stund. Mitt i kyssen frågar han om jag har köpt vin men innan jag hann svara tar han fram en flaska. Zinfandel som du gillar! Vad är det för ett namn, 7 Deadly Sins. Ser billigt ut. Men det är det inte, vad tror du? Inte en dag som idag, säger han.

På vår ettårsdag hade han låtsas som att han hade glömt den tills jag blev riktigt sur. Då gick vi ut och åt men till idag skulle han fixa något riktigt gott, jag skulle bara njuta. Och det tänker jag göra.

Efter maten går vi en promenad, Pelle skojar med mig. Tänk när vi går här med tre barn och hund. Hund, aldrig i livet säger jag. Jaha, ok med barn då, tjoohoo, säger han och tar ett Charlie Chaplin skutt, slår ihop hälarna i luften. Väl tillbaka i lägenheten kysser han mig i nacken. En flaska vin till? Har vi samma, frågar jag. Absolut, svara han. Klart jag köpte två. Men du kan vi ta det i soffan, fortsätter han.  Jag skulle vilja, jag har tänkt att kanske …. Vadå? Jo, du vet det är kvartsfinal i Champions League och ja alltså det är inte så viktigt en sån här kväll, men ändå. Jag tycker om hans ögon nu men någonstans är det för mycket pojke i vädjan. Jag känner irritationen krypa fram men ger mig, Mer gott vin blir bra.

Pelle frågar om jag ville veta något om lagen som spelar men jag avböjer. Skickar ett par SMS och sippar på vinet. Ena laget gör mål men repliken kommer snabbt. Minns inte vad vi bestämt till helgen och frågar. Pelle rycker till och svarar efter en stund. Jag uppfattar att det är inkast mitt på plan. Vem håller du på, frågar jag. Nja, egentligen Bayern men nu spelar ju Zlatan i Milan.

Kommer på att vi har lite ost kvar sedan helgen och går ut och hämtar. Tillbaka står jag en stund i dörrposten och tittar på honom. Han har börjat träna igen och skjortan spänner över nacken och axlarna. Jag tycker om det. Inte för att några veckors träning skulle åstadkomma det men känslan är rätt. Han sitter framåtlutad, intensivt koncentrerad. Jag sätter mig bredvid och kliar honom först lite i nacken för att sedan lägga handen på hans lår. Lite förstrött, åtminstone ger jag sken av det, låter jag handen vandra lite upp och ner. Efter en stund börjar han vrida lite på sig och när han vänder sig mot mig, sätter jag ner glaset och tar mig en kyss. Han försöker efter en stund att vända sig mot fotbollen igen men jag ger honom inte tillräckligt med tid, bara glimtar.

Snart är det mesta av kläder som är i vägen på golvet bakom soffan. Jag sitter grensle på honom och håller honom fast med blicken. Hans ögon är skönt simmiga, ser på mig. Plötsligt händer det mycket på tv:n. Jag har inte lyckats sänka ljudet tillräckligt. Hans blick klarnar och börjar fladdra. Jag tar tag i hans kalufs med ena handen och sträcker ner den andra bakom mig och tar tag. Han stönar till och hans kropp går upp i brygga. Jag släpper taget och ler. Fuck Champions League.