Låt det inte ske

Låt det inte ske

futuristen gormar över sin absint, alltid skänkta, utskänkta, aldrig återgäldade sprit
framåt! ropar han, dväljs inte i era unkna hålor av traditionens intorkade spyor
bränn biblioteken, bränn böckerna, skrifterna, det är gammal gubbskit
låt muséerna översvämmas, dränkas, vem bryr sig, inget kan de lära oss
det är framtiden som är källan till utveckling, framtiden som är kunskapen
men … inte futuristen som bekymrar statens ordningsman, soldaternas officer

i kaffét viskar och vänslas en ung rakryggad kvinna, en ung lika stolt man
de rör inte varandra men fångar ivrigt och lystet den andras blick
och låter de glupska ögonkasten smeka lustens vrår som bara de kan
de är avundsvärda nu, det är den bästa av tid, det är förförelsens gryning
i Trieste, maj 1913, ingen vill ta, ingen annan vill äga, just deras lust och kärlek
men hur älskar man om vinden, ljuset, dammet, inte är din och ditt

irridentisten, separatisten, anarkisten, den demokratiske socialisten
han, hon, de vill inget annat än frihet från det främmandes förtryck
douglass, nandis, då hajduken, idag kanske den upprymde terroristen
…  åt helvete önskar vi leopolds, meinertzhagens men också den bekväme
vi delar människans och frihetens strid, andra krigshetsare nekar vi hårt
sällan önskar vi den fredliges kamp utslagna tänder och krossade tår

vid borden fria män och kvinnor fallandes i varandras hopp och tal
dessutom denna dag futuristen, strukturalisten och två vilsna filosofer
och en illuster avundsvärd samling av de sköna konsternas musketörer
i fönstret det svärmande paret, synen … den hejdar honom, officern, en sekund
den unge mannen förefaller, eller inte, vara en yngre släkting från Salzburg
ordern ljuder, glaset krossas och gardisterna kliver in i förstummad lokal

genom glassplitter och kommandon, slag, hörs ett vrål … ”Liberta”, ”Frihet”,
futuristen har ilsket vräkt undan bordet och absinten och ryckt åt sig av nutiden
filosoferna är oense om de skall lämna eller slåss och det dröjer innan de vet
österrikarna rycker in från väster, ungrarna från öster, stövlarna blänker
nu är det maj 1912, då är det maj 1913 och det finns ingen nåd att få
det brinner snart på författarnas kafé, det brinner snart på författarnas kafé

några lyckas ta sig ut, borsta av sig, hålla sig undan, glömma bort
andra protesterar, försöker förklara, men sanktionerat våld triumferar hårt
den unga rakryggade hugger desperat tag i den gevärskolvspumpande rekryten
… i vild aggression, ja rädsla, blir slaget, blir den bakvända handflatans kraft
en förlängning in i oändligheten, kvinnans, flickans, nacke snäpper till
det unga parets ansikten ligger nu nära varandra, där på golvet, där på golvet

låt det inte ske

https://sv.wikipedia.org/wiki/Futurism
https://sv.wikipedia.org/wiki/Strukturalism
https://sv.wikipedia.org/wiki/Irredentism
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hajduker
https://en.wikipedia.org/wiki/Frederick_Douglass
https://en.wikipedia.org/wiki/Nandi_Resistance
https://en.wikipedia.org/wiki/Leopold_II_of_Belgium
https://en.wikipedia.org/wiki/Richard_Meinertzhagen