Julsaga

Ellen blåser bort snöflingan i mungipan. Försöker sedan med de förlängda ögonfransarna samla upp flera samtidigt.
– Vad håller du på med, frågar Trille.
– Ser du väl, samlar snöflingor med ögonfransarna.
– Orkar inte, du är knäpp!
De är på väg till julspexplanering. De har haft i uppdrag att samla på sig så mycket som möjligt om Betlehem. Betlehems historia och nutid. Nu kan de allt, tänker de. Från Jerusalemskors till Palestinakonflikten. De har funderat över symboliken i korset och kommit fram till att spelet skall ha fem akter där klasskamraterna spelar upp olika konflikter människor emellan. Korset målas upp i fonden, det kan säkert Erik ordna snyggt, och de fem korsen ljussättas akt för akt.

Klassen är lite sömndrucken. De flesta med Luciagirlanger i håret. Först tycker flera att idén var lite för svår men när Trille och Ellen sade att det som utspelades skulle kunna hända i ett bostadsområde i Sverige likaväl som i det moderna Betlehem delade man in sig i grupper. Olika förslag togs fram efter en stunds webbsideforskning och diskussion. De blir fort överens om fyra scener men kan inte bestämma sig för den sista innan det blir dags för nästa lektion. Denna skulle, något oväntat, ge dem det uppslag de kunde enas om.
En vikarierande samhällskunskapslärare har fått rycka in, ordinarie hade hastigt blivit sjuk. De gick igenom partisajterna när Karl frågar läraren om vad han röstar på. Det skall man ju inte som lärare berätta men senast på Miljöpartiet, svarade vikarien. Linn, efter att precis ha skummat igenom SD:s webbsidor, undrar hur han ser på invandringsfrågan.

Ja, svarade läraren, det är ju ingen lätt sak, och jag är kanske inte överens med MP, men jag tycker nog att invandringspolitiken inte fungerar. Mycket problem. Vi borde nog inte ta in så många som vi gör …
Olof reser sig hastigt upp och smäller igen sin bärbara.
– Att det finns lärare som är en sån jävla populist!
Han drar med sig väskan och tågar ut ur klassrummet. Alla i klassen, efter att ha stängt munnen, trummar in sökningen ”populist” i datorn. Andreas undrar om läraren kommer att skriva in Olofs frånvaro. Kanske kunde man hacka programmet, funderar han vidare.

***

Det är dags för femte akten i spexet. Publiken bestående av mestadels föräldrar, mor- och farföräldrar och några syskon betraktar spänt scenen. Det femte korset lyser upp. På sidoväggarna projiceras målade bilder från Jesu tid varvat med bilder från det moderna Betlehem och flyktingläger från förr och nu. Medan klassen i kulisserna nynnar ”Tipp, Tapp” smyger Katrin och Ellen in på scenen. Båda har en säck på ryggen som de varsamt sätter ner medan de ser sig om.
Det finns fem dörrar på scenen. Alla med skylten ”Fullt”. Bakom varje dörr hörs nu bråk och skrik. Dörrarna svajar i tumultet. Säckbärarna knackar på dörr efter dörr men nekas tillträde.
Spotlighten flyttar sin ljuskägla mot mittdörren som nu är stilla. Den öppnas långsamt och en försiktigt utstucken hand vinkar diskret till sig de två. Skylten ”Fullt” plockas ned och de stiger in.
Alla fem dörrarna faller och hela klassen vrålar Anders F. Rönnbloms ”Det är inte snön som faller”
God jul! God jul!
God jul! God jul!
God jul! God jul!

[Bm]Det är inte [Em]snön [Bm]som [A]faller
[Bm]När jag be[Em]höv[Bm]er tr[A]öst
[C]när förklädda [G]demo[Bb]krater sätter [F]kängan i mitt bröst[A]
God jul! God jul!
God jul! God jul!
God jul! God jul!

[Bm]Det är visst [Em]snön [Bm]som [A]faller
[Bm]När jag be[Em]höv[Bm]er tr[A]öst
[C]när upplysta [G]skol[Bb]elever sätter [F]kängan i populistens bröst[A]
God jul! God jul!*

Första versen sjungs framåtlutat och med knutna nävar utmed sidorna. Den andra i dans och med uppsträckta händer.
Klassen har ändrat ett och annat ord i texten, men det är det inte alla som hör, publiken stämmer glatt in i den följande gemensamma avslutningssången ”Nu är det jul igen” och funderar över vad de hade i säcken egentligen, de där två.