Henrikssons livs

 

Han står lutad mot möjligheten
Det är det han vill
Han vet att livet bedrar
när han greppar dess arm

Han står lutad mot
Håller kannan högt
Och häller i, häller i
En oändlig mängd av förnärmat
vällustigt skri

Han stirrar, de är inte som han
De ler, men det är inget han känner igen
Skall en kvinnas blick fylla hans skjorta
Skall den göra honom vacker

Man blir snygg av att världen dansar för en
Men inte en sådan kvinna, inte som han

Noga, noga räknat är det
en blinkning, eller egentligen ingen blinkning alls
Som river upp köttet, lusten och får honom att skynda
Till Henrikssons livs

Han står lutad mot
Han tar upp en apelsin, smyger in under dess skal
Är det, är det han vill

Han håller doften högt, han är nära nu
Andas i, andas i
En oändlig mängd av slingrande
vällustigt skri

Han låter köttet och saften rinna från munnen, halsen
ner över bröstet, magen
Han är nära nu, ingen rör honom

Han står lutad mot
det ingen vet
hans lumpna tristess river honom
tills han kysser, biter
sin egen hand, sin egen axel

Han står lutad mot möjligheten
Det är det han vill