Det är som det är

löften prövas när smekningen skaver, blodet sjuder
cykelhjulet snurrar, någon ekorre syns inte till
de små tingen faller över oss som betingelsens puder
det är kanske inte något vi efter strävar, som vi vill
men ett vet du, att när du möter, möter honom på stan
är du inte en förgrämd förgätmigej utan hans livs kurtisan

du slutar leta efter punkten, efter tiden där du finns
du pinkar inte längre ystert här och ändamålsenligt där
nostalgin skänks inga akvalejor, de lever inte de som minns
ni har vridit och ni har krängt, det är som det är
men ett vet du, att när du möter, möter henne på stan
är du inte en tröttsam trottoarposör utan hennes älskade Pan

i nöd och lust river inte alls, letar efter menings vrår
ord som är en bris, ett vindkast, mellan löv och damm
ord som stryker över, färgar, fördunklar det vi åtrår
du nalkar dig blodet och livet som ett okysst lamm
i slutet av korridoren, längst ut på räcket, på kajens yttersta spets, ser du
att vaniljglass och hallon, vaniljglass och hallon, är något värt, alltid är – nu

---

Skall läsas á la Jacques Werup 😉
(medveten särskrivning; efter strävar)