Gatan är inte särskilt lång
En av stadens kortare
Han kan den allt, allt bättre
Vet var varje gatubrunn andas
Det bråkas på våning två i fyran
Ett barn har kolik på våning ett i sjuan
De kommer snart att ligga med varann,
I rummet där fönstret står på glänt
Han går gatan fram, och tillbaka
Husen stöttar varandra, sten om sten
En man med en lytt hund lämnar femman
En katt fräser på fönsterbrädan två våningar upp
Mannen med hunden går över gatan
De passerar honom, tillsammans, hälsar
Varför? de känner honom inte, alls
Skrattar de? Hånar de honom? Nej, nej
Hon i trean har dragit för hans blick
När han lyssnar noga hör han henne
Andetagen pulserar över gatan, mellan väggarna
Han räknar gatubrunnslocken, vad ska han göra
Bråket har försvunnit i vinden
Barnet har somnat, uttröttat
Katten har vigt hoppat ner
Från fönstret som står på glänt
Han hör henne, hon han trodde var hans
Hon drar efter andan, om igen
Han har ingen kvar, står stilla
Och gråter
Boris Zetterlund 