Där som ljuset inte är flytt

Det är som om ljuset inte har bestämt sig
Som en trollslända far det över de val man gör
Ingen frågar om det som ingen vet
Nå, vem är du, mor till de få eller många
Det, det är en skrattspegel åt den tid vi inte tar
Visst är den förvirrad och förirrad

Men du
Från anslående blondin till silvervit fe
Du sätter tonen och lyfter anden
Som om rännstenen aldrig mötte din fot
När du dansar på kompositionens – tonhäll
Det är få förunnat att kunna slå an

I stil med takten
Och där i virveln
är det som om ljuset inte har bestämt sig
Som en trollslända far det över de val man gör
Renoirs Floden, Sommarnattens leende får dig
inte att halka till och slå omkull ett vackert – notställ

Trollsländans vingar bär
när den dyker kysser du ljuset som tog med sig tiden
Det är få förunnat att kunna slå an
Eller hur
Från anslående blondin till silvervit fe
Mor till de få två tre eller många hundra
Vi är där, bara säg till och vi dansar med dig
Där som ljuset inte är flytt, utan här