Dansar aldrig vals

I förväntan återfinns aldrig intets triumf
När trumstocken lämnar handen
Väntar vi på fortsättningen
I tidsrymden vägs avståndet till nästa
Takten sjunger, det är utmätt

En smekning, motståndet finns där
Men han vill mer, det svänger inte
Skruven vrids, trumskinnet spänns
Det som väntar nu, han spänner lite till
Stavas det oas eller öken, lust eller leda

Det bränner till, det smärtar
En grimas, det glöms, det försvinner
Det onda dansar aldrig vals
När trumstocken lämnar handen
Väntar vi på fortsättningen

I förväntan återfinns aldrig intets triumf
Maten är kylskåpskall, talarna svamlar
De ensamma vill gå, någon finns någon annanstans
ångrets skimmer lyser över de med dubbelsäng
Sweet Home Alabama, sångaren är desperat

Det är paus, tomma ögon rasslar i toalettkön
I tidsrymden vägs avståndet till nästa
Möjligen när någon, några något hopp
Som när växelslantarna i fickan
Kan köpa en fåfängans trisslott

En handduk torkar bort svett, irritationen klibbar hårt
Han slår i, den flyger, bågen är vacker
Blicken följer, kanske, kanske tänker han
När trumstocken lämnar handen
Väntar vi på fortsättningen

Hon ser, åtrår, tar ett två danssteg
Visst snubblar han till, när han möter
Hon säger sitt namn, löften regnar
Han lapar, säger sitt – jag vet, är svaret
Takten sjunger, det är utmätt

Brygger melodi, spinner rytm
Bonzo Jones, Entwistle White
Bill och Charlie Wyman Watts
Lita aldrig på fixljuset
Skjut fantomerna i sank

I förväntan återfinns aldrig intets triumf
Inte från öken till oas, kanske
Självbedrägeriets gospel bleknar sakta
Tiden kan så småningom berätta
De dråpliga situationernas blues

Bakom vilar cymbalerna, strålkastarljusen möter
Han blinkar hennes namn i morse
De som skall på annat håll svär
Hur de än lägger orden vet de inte
att de nynnar hennes namn

I förväntan återfinns aldrig intets triumf
När trumstocken lämnar handen
Väntar vi på fortsättningen
I tidsrymden vägs avståndet till nästa
Takten sjunger, det är utmätt

/ Boris Zetterlund