När morgondimman viker
och vinterljuset spelar
i rimfrosten på askträdet
ensamt på Vånga äng
vet jag att
det enda jag saknar
är spåren i snön
efter en dansande räv
När morgondimman viker
och igelkotten kysser
milt blå kråmande skilla
på stranden vid Immeln
vet jag att
ormvråkens svävande skri
gömmer väntans skugga
en lohonas mjuka flykt
När morgondimman viker
som älvor som lyfter
svävandes som spunnet ljus
över de trolska myternas sjö
vet jag att
i skydd av nattens svepning
de tunga betförsedda
vänt jorden för skogens guld
När dimman väntar på sin tur
och oktoberkvällen viskar
där kvällssolen målar hjorten
ett steg ut i vattnet
vet jag att
det enda jag saknar
är doften från ditt sköte
i mina berusade ögon
/Boris Zetterlund